USA 2015 DEL 1 – NEW YORK, NEW YORK

29 juni, 2015

Årets USA-tripp hade tre destinationer: New York, New Orleans och Austin. Det blir därför tre olika berättelser och här kommer fullt logiskt den första.
Under de tio tidigare USA-resorna hade jag bara besökt New York City en enda gång. Det var på första resan 1987 och då var vi endast två dagar i the Big Apple. Redan under förra resan, då jag förvisso körde genom staden, beslöt jag mig för att nästa gång ägna lite mer tid åt den stora Metropolen. För enkelhets skull har jag valt att denna gång i princip kopiera min resedagbok. Med viss censur och några tillägg.

Det började torsdagen den 23/4 med revelj 08.00, en ganska human väckningstid. Tåg 09.36 till Copenhagen Airport, som jag envisas med att kalla Kastrup. Medresenärer även denna gång Flygledaren (FL) och Bilförsäljaren (BF).
En macka och en Carlsberg på the Bar innan SAS flight SK909 tog oss mot Newark Airport. Vi hade tur denna gång för Bilförsäljarens brorson, vi kan kalla honom Douglas, var steward/purser och förutom att han var mycket trevlig såg han till att vi fick fria drinkar både snabbt och rikligt under hela flygningen.
Vi anlände 20 minuter före tidtabellen. Smidig Immigration Officer såg på mina fingeravtryck och frågade: ”Which was the first song you learned to play on the guitar?”. (Svaret är ”Rambling on my Mind” av Robert Johnson).
En ”svarttaxi” in till NYC och hotell Evelyn, formerly known as the Gershwin Hotel, gick på $100, och snabbt gick det. Hotellet verkade hålla hygglig standard men vi var tre vuxna snarkande män som skulle dela på två dubbelsängar i ett minimalt rum. Endast en hiss visade sig också otillräckligt.

Evelyn själv hängde på rummet, i form av ett svartvitt foto. Hon verkade på något sett bekant och namnet Evelyn Nesbit låg någonstans i bakhuvudet. En snabb koll på Google och det stämde faktiskt, både namn och ansikte. Hon var en modell och balettflicka som var i ropet i början av 1900-talet och blev berömd när hennes make multimiljonären Harry Kendall Thaw sköt ihjäl hennes älskare, den välkände arkitekten Stanford White, på taket till Madison Square Gardens 1906. Snygg var hon i alla fall. Vet dock ej varför hon gett namn åt hotellet. Däremot fanns det noter på kakelen i badrummet som gav en koppling till Gershwin!

Direkt ut på en barrunda längs 5th och Madison Ave i trakten av Empire State Building. Holland House först, Peak Organic IPA var inte så god. Playwright’s Irish Pub med Yuengling var bättre. Midtown Pub erbjöd en hyfsad burgare och en avslagen Landshark. Svinkallt ute, åter till hotellet för att ta på tröjor. Vi gick sedan till Shorty’s på 27th/Madison för en Sam Adams innan de andra gav upp. Själv ville jag härda ut för att komma rätt i tiden så det blev en Lagunitas IPA och korboll på barens TV. Bädden fixad, BF snarkar och jag skulle ligga i mitten.

Fredag 24/4

Sov inte så bra i sängskarven mellan de två andra. Vaknade 03.48 men såsade kvar till 08.48. Dusch efter noter och sedan ut för att söka ett frukostställe då Evelyn inte erbjöd någon sådan. Det var svårare än väntat att hitta något. Le Pain Quotidien bjöd i alla fall på gott bröd och frittata. Lång promenad ner till Greenwich Village och Washington Square Park. Ner till Bleecker Street och hittade efter viss möda Matt Umanov Guitars. Trevligt ställe, Steve Earles favoritbutik. En god öl, Daddy-O IPA, på just Daddy-O’s innan vi gick ner till Ground Zero och 9/11-monumentet på World Trade Center.

Besynnerligt att se denna plats. Ett av mina få minnen från första besöket i NYC var när vi var högst uppe i ett av tvillingtornen i World Trade Center. Jag minns att det var en fantastisk utsikt men obehagligt långt ner till gatorna. Fortfarande svårt att fatta att dessa byggnader bara pulvriserades. Minnesmärket är vördnadsfullt gripande på något sätt.

Lunch på SouthWestNY något kvarter bort, mycket god burgare och två goda Blue Point Toasted Lager. Vidare till Battery Park, såg Frihetsgudinnan på avstånd. Blåsigt som f-n vid Hudson River, och kallt trots T-shirt, skjorta, tröja och jeansjacka på.
Strulig tunnelbanerresa hem. BF och jag bytte tåg och kom ändå fel, fick åka tillbaka från Grand Central. Dålig skyltning av linjerna. Vi tog en bira på Shorty’s medan FL var och shoppade. Vila på hotellet.
Sent omsider (20.30) kom vi ut igen, men bara till Churchill Tavern på 28th St. Två st Belhaven och en Left Hand Stout Nitro plus en chicken sandwich blev det, sen orkade vi inte mer utan återvände till hotellet. Nu roterade vi sängplatser så jag skulle få lite bättre sömn.

Lördag 25/4

Bättre sömn! Upp 9. Kallt. Gick till samma frukostplace, Le Pain Quotidien. Sedan promenad+subway till Bowling Green/Battery Park. Kilometerlång kö till Ellis Island-båten så vi skippade den och tog Staten Island-färjan istället. Trevlig tur med fin utsikt över Manhattan och Statue of Liberty. Gratis och i skönt solsken. Kort promenad på Staten Island, sen seafood lunch och 2 öl på River Dock Café innan vi åkte tillbaka till Manhattan, eskorterade av US Coast Guard med laddade kulsprutor. Tunnelbana tillbaka till Union Square. Shoppade shorts och rutig flanellskjorta på Dave’s, en butik med arbets- och fritidskläder som FL rekat.
BF och jag gick hem före FL (the King of Shopping). En Moretti La Rossa på Zio och en Radeberger på Holland House innan vi kom till hotellet. Efter viss vila gick vi till O’Reilly’s på 35th St och åt en burgare med Goose Island IPA. Därefter gick de två andra på boxning på Madison Square Gardens, Klitschko vs Jennings, VM-match.

Jag tar dock avstånd från kampsporter och sparade 200 dollar genom att gå tillbaka till hotellet. Efter kort vila promenerade jag längs 5th Ave genom Washington Square Park till Bleecker St i Greenwich Village. Örlade runt lite, tog en Hofbräu Maibock på Peculier Pub. När jag sedan velade mellan olika musikklubbar dök en bekant från JPs upp, Anders O! Gick med hans gäng in på Wicked Willy’s, tog en Angry Orchard, som visade sig vara en cider, och pratade. Trevligt! Anders med gäng gick vidare, jag blev kvar med en Harpoon IPA. Uselt top-40-coverband. Drog vidare till the Red Lion. Bandet där, the DC9’s, visade sig också vara ett coverband om än lite bättre. Gick dockefter en Yuengling.
Till slut kom jag till Terra Blues, mycket mysig klubb där Bobby Bryan spelade helt OK blues! Skönt, äntligen real music. Hit borde jag alltså gått direkt. Två Urquell till bluesen. Bobby hjälpte mig i mitt loggande genom att själv skriva in musikernas namn i min lilla Moleskinbok. Taxi hem, 02.05 på hotellet där boxarduon snarkade gott!

Söndag 26/4

Vaknade 10.40! Lätt seg. De andra också sömniga. Gick till O’Reilly’s för brunch med 2 Bloody Mary och Arsenal-Chelsea 0-0 i Premier League. Promenad norrut mot Times Square. Köpte bussbiljetter av Samuel som fick lotsa oss runt i 20 minuter för att hitta hållplatsen. Det var kaos pga en manifestation med anledning av minnet av det armeniska folkmordet. Åkte sedan 2½ timme turistbuss runt hela Central Park och Harlem med Apollo Theatre m.m. Intressant men kallt uppe på andra våningen. Kul guide, färgade kille vid namn Gilbert. På otroliga M&M Shop och köpte ett kilo gula M&M till Tessan. Svindyra! 2 öl på S:t Andrews Scottish Bar innan vi återvände till Evelyn. Omklädning och vila.
Promenad som igår längs 5th Ave till Greenwich Village. Middag på Restarant Cuba mycket gott. ”Hemingway” drink, calamares till förrätt och sedan kyckling med någon sorts risotto. En kubansk lager, Hatuey Cerveza, blev ölsort nr 100 för mig sedan starten den 6/2.
Till Terra Blues igen. Michael Hill & the Pioneers bra blues idag också. God gitarrist, fina Albert King-tolkningar. Hill har spelat in för Alligator Records på 1970-talet. De andra gick vid midnatt, jag stannade setet ut med min andra Urquell. Taxi hem dörr-till-dörr, i säng strax efter ett.

Måndag 27/4

Min väckare ringde 08.30 efter hygglig sömn trots att jag låg i mitten. Mina kamrater bestämde sig för Guggenheim-muséet istf hangarfartyget Intrepid. Frukost på Le Pain Quotidien tillsammans dock, Kaffe, OJ, ägg + bröd och marmelader. Sen skiljdes vi åt. Jag fick en 35-minuters promenad till Hudson River och USS Intrepid. Första gången jag trampat ett hangarfartygsdäck. Imponerande! Essex-klass, i tjänst 1944-1974. Under VKII utsatt för 5 kamikazeanfall varav två fullträffar. Detta visades på film, mäktigt och skrämmande. Mycket intressant, jag gick omkring i 3,5 h och kollade det mesta.

Jag träffade en veteran och berättade att jag sett sex slagskepp men detta var min första flattop. Han berättade en historia om när de tävlade om flickornas gunst med slagskeppsmatroserna …they said they have the big guns…but we got the biggest d-cks!
På 27 000/36 500 ton full load, 266 meter långt och med en bredd på 28 meter i vattenlinjen och 45 meter över flygdäcket är hon ett imponerande skepp. I mina ögon inte lika vacker och utan de stora kanonerna inte riktigt så imponerande som slagskeppen dock. De mäktiga utrymmena på hangardäck gjorde kanske störst intryck. Upp till 100 flygplan kunde man hantera ombord.

Tog sedan en öl, Modelo Especial på P.D. O’Hurley’s på kajen och fick kontakt med FL & BF. Promenerade upp till 1619 Broadway och Brill Building (låtskrivarkontor där tex King/Goffin, Mann/Weil, Greenwich/Barry, Bacharach/David, Neil Sedaka mfl skrivit 100-tals hits ) samt 1650 Broadway där bla Chip Taylor hade sitt låtskrivarkontor. Taxi till Parnell’s Pub på E53/1st Ave och rendezvous med Boysen. 2 öl, Sam Adams Summer Ale samt burgare, mycket goda. Chip Taylor dök aldrig upp!
Vi promenerade därefter söderut förbi FN-skrapan och hamnade på Bravest Bar, lugn och trevlig med resans biligaste öl, Bronx IPA för $3. Gick längs 2nd Ave till 27:e, sen hem till Evelyn för packning och vila. På kvällen en kort promenade österut längs 27th till iTullo, italiensk (puglisk) restaurang för god middag och ett par Peroni. BF och jag tog one for the load, Sierra Nevada Pale Ale, på Turnmill’s Bar tvärs över gatan. Hem till sängliggande FL 23.30.

Tisdag 28/4

Revelj 07.00 snabb dusch, banan till frulle och iväg med taxi före 8 till Newark Airport. Incheckning och security hyfsat smidigt. Frukost på flygplatsen, ägg och bacon, kaffe, OJ. Kl 10.52 lyfte United och styrde kosan söderut. Bye Bye New York!

En kort sammanfattning:
NYC är stort och storslaget, högt, man får ont i nacken för man tittar ofta rakt upp mot någon skrapa, hela världen samlad på en liten yta. Fascinerande är att nästan varenda av jordens alla folkgrupper verkar ha om inte en egen stadsdel så i alla fall ett eget kvarter. Alla språk verkar finnas närvarande.
NYC är också bullrigt, hetsigt, trafikintensivt, kallt, dyrt och stundtals ovänligt.
NYC är inte USA. Det är förvånande att bli arrogant bemött och få dålig service. För mig som spenderat så mycket tid i södern, the South, känns det konstigt, inte som USA! Men det är väl samma sak som när en skåning kommer till Stockholm…
Men jag åker nog dit nån gång till…ja inte till Stockholm alltså.