Hundåret 2021 – OBS känsliga personer varnas! Innehåller valpbilder.
Hundåret 2021 blev formidabelt bra. Vad vore livet utan Todde?
Vardagsliv med vovve är underbart. Hundägare mår bättre. Man får motion och frisk luft i mängder, och alltid några goda skratt. Man får vissa egenheter dock, pratar babyspråk med vovven och talar om sig själv i tredje person: ”Husse ska laga mat”, ”husse ska gå på toa” och allt som oftast ”husse ska ta en öl”…
Todde blev pappa!
Vi tar det bästa först. Jag har en god vän som har en Bichon Havanais-tik vid namn Bonnie. Bonnie skulle löpa och jag fick en fråga om jag kunde tänka mig att låta Todde para sig med henne. Jag frågade Todde och han viftade ivrigt på svansen. Första veckan i juni körde vi till den stad i västra Skåne där Bonnie med matte bor. Todde hade inte fått någon som helst sexualupplysning av sin lite blyge husse, men bara han kände doften av Bonnie så kastade han sig över henne. Jag hann inte ens få av kopplet! Samtycke från Bonnies sida fanns tveklöst. Vi ska inte gå in på detaljer, men först höll dom på i 20 minuter. Efter en kort vila gjorde dom det en gång till, denna gång 10 minuter, innan orken eller lusten tröt.
Todde sov gott i bilen på vägen tillbaka till Kivik.
Några dagar senare tyckte Bonnies matte att vi skulle göra ett försök till. Vi körde dit igen och proceduren upprepades vilket tog 24 minuter. Under tiden gick husse på Systemet.
Sedan dröjde det någon eller några veckor innan det kunde konstateras att Bonnies mage blev rund.
På min namnsdag, Lars-dagen den 10:e augusti, föddes fyra friska valpar, tre pågar och en tik. En helsvart, en svart med vita tassar, en svart- och vitfläckig och så tiken, creme-färgad som sin pappa Bonnie är svart med lite grått på undersidan. Tack till Bonnies matte för fina bilder!
Todde rymmer
Jag har tidigare konstaterat att Todde är en orädd äventyrare. I somras var vi på herrmiddag i Sjörup. Medan vi hussar satt i solen och drack åt sill med öl och snaps lekte Todde i trädgården med Shiba och Vilda. När det grillade köttet ska på tallriken ser jag att det bara är två hundar kvar. Todde har hittat en öppen grind och gett sig ut på vift. Husse ger sig förtvivlad ut bland sädesfält och bondgårdar men hittar ingen Todde. Husse träffar en tjej på cykel och förklarar vad som hänt, fortsätter sökandet förgäves och vänder tillbaka mot middagsbordet. En flod av hemska tankar går genom hjärnan. Jag kan ju inte åka härifrån utan Todde! Vad ska jag göra?
Då ropar mina vänner att Todde är åter, flickan på cykeln hade hittat honom en bit bort. Med en suck av lättnad kramar husse om sin vovve, kopplar honom omsorgsfullt och tar en rejäl klunk öl.
Vilken pärs!
Toddes son flyttar till Kivik
Jag hade själv ingen tanke på att skaffa en hund till, så alla fyra valparna skulle hitta var sitt nytt hem. Två av valparna fick hem på olika håll i Sverige.
Jag spred givetvis nyheten om Toddes telningar här i byn, och en bekant som är väldigt förtjust i Todde föll för frestelsen. Hon hade haft hund i många år men var för tillfället utan.
Den svart-vita valpen kallade jag för Mini-Jansson, efter salig Jansson, havanaisen jag lärt känna för några år sedan och som fick mig att fastna för denna charmiga fina ras. När min bekant kom och hälsade på Bonnie var det två valpar kvar, och Mini-Jansson valde själv ut sin blivande matte. Det blev till slut så att den lille fick heta Janzon! Den sista valpen hamnade senare i Eskilstuna.
Jag tycker det är fantastiskt roligt att sonen kom till Kivik, lille Janzon charmar hela byn och alla har fått veta att det är Toddes son. Det är kul att se honom växa upp och hittills har det gått bra för far och son att leka och busa tillsammans. Även om pappa någon gång tycker den lille är väl ettrig och då säger till på skarpen!
Toddes kompisar
Todde har många kompisar. Han tycker självfallet bäst om tjejerna: Selma, Betty, Shiba, Livia, Hanna & Tina, men bäst är nog ändå Mollis. Mollis är otroligt lekfull och kastar sig glatt över Todde och bombarderar honom med kärlek.
Bland pågarna är det ju Rufus, Tage, Lukas, Gisse, Douglas och framförallt Azzar. Azzar är en glad irländsk setter och drygt tre gånger så stor som Todde men det gör inget. De brottas och busar och eftersom Todde är äldst, så det är han som bestämmer. Vi går många och långa promenader tillsammans, Todde och hans husse med Azzar och hans matte. Azzar är väldigt yster och sicksackar fram längs vägar och stigar, han går nog dubbelt så långt som vi andra. Todde föredrar att gå i täten och följer stigarna med nosen i marken.
Todde blev sjuk
En fredag i slutet av november ville Todde inte äta sin mat. På kvällen vägrade han till och med att äta prinskorv. Husse sov oroligt, på lördagen var det meningen att vi skulle köra till Malmö och husse skulle gå på match. På morgonen var det uppenbart att Todde inte alls mådde bra. Ingen matlust, slö, loj och likgiltig. Svansen som han alltid brukar vifta glatt med slokade. Azzars matte kom och tittade på honom och kunde konstatera att han måste vara sjuk. Husse ringde till Agrias (försäkringsbolaget) jour-veterinär, som tyckte att han borde undersökas. Hon hänvisade till Österlens Distriktsveterinär i Tomelilla och jag fick ett journummer att ringa. Denna veterinär ställde många frågor och gav ett förtroendegivande intryck. Hon tyckte att jag skulle uppsöka ett djursjukhus. Det var ju lördag och då kunde jag välja mellan Hässleholm, Lund och Malmö. Eftersom jag trots allt har en lägenhet där kändes Malmö mest praktiskt.
Husses Mercedes for som en oljad blixt till Evidensia Djursjukhus i Malmö. Där blev vi väldigt väl omhändertagna, ingen kö alls utan vi kom in efter bara några minuter. Todde vägdes, husse utfrågades, Todde undersöktes och röntgades. Veterinären, den tredje kvinnliga sådan för dagen, klämde och drog i alla hans lemmar och fick till slut fram ett tjut ur honom. Hon hade hittat en böld under pälsen på halsen. Ett prov visade på en klar vätska, inget blod. Han fick ett par sprutor och ordinerades antibiotika och antiinflammatoriskt/smärtstillande tabletter.
Så kom vi ut efter någon timme och möttes av salig Janssons matte som assisterade när det skulle handlas på Apotek samt ICA – köttfärs och leverpastej. Något måste man ha för att lura i honom tabletterna. Det funkade bäst med att rulla in pillren i leverpastej!
Vi beslöt oss stanna över natten i stan och salig Janssons matte hämtade pizza till oss.
På söndagen var Todde redan mycket piggare så vi körde hem till Kivik.
På måndagen var han så pigg att han snodde salamin från husses frukostmackor, när han vände ryggen till. Husse blev inte arg, nu var Todde frisk! Provsvaret kom också på måndagen och visade att det var lymfvätska. Veterinären menade på att bölden troligen uppstått som en följd av något sår, som jag dock ej upptäckt. Kuren han ordinerades borde fungera, och jag kunde nöjt konstatera att den gjorde det.
TEXAS TANKAR 